Brånemammans sida

Igår döptes Harry. Inte för att vi är så vidare religiösa eller troende men det kändes ändå som något vilket hör till traditionen. Ångrar definitivt inte valet. Var en mysig ceremoni vilken säkert var jobbigast för oss som föräldrar. När vi tågade ut till tonerna av "Det vackraste"  brast det för både mig och Jörgen. Tårarna rann. Harry skötte sig i alla fall exemplariskt. Var först i fadder Annas famn och tittade nyfiket omkring sig, prästen tog sedan vid och ett litet ljud kom då prällen kom till "..heliga andens namn" men det var då allt. Han är duktig vår lille Harry Bo Oskar Holmqvist Hedlund
   

Värre var det en timma innan vi skulle vara i kyrkan. Det var varmt ute och man blev svettig av att fixa förberedelser. Dessutom blev man till slut vrålstressad. Troligen kände Harry detta på sig för han verkligen gallskrek vad man än gjorde med honom. Han anade helt klart något lurt var på gång.
Efter en dusch och snabbsminkning (naglar filade, bodylotion, dofta gott o hårfixning hanns inte med) samt en liten tutteslick så bar det iväg. Vi hann. Harry var på lysande humör, likaså vi.

Eftermiddagen/kvällen var sedan utmärkt. Solen sken, maten var god, tipspromenaden lagom lång, tårtorna fina, folket glada. Ja, det var verkligen en lyckad tillställning. Det tyckte även Harry. Han satt med oss i mössa och yllefilt ända tills John Blund tog över. Det var verkligen Harrys dag.
   

Kramar
Malin