20090909 - en hel radda med nior
Två år på sig att få något magiskt minne till en hel radda likadana tal. Inget speciellt hände varken 2/2 -02, 3/3 -03, 4/4 -04, 5/5 -05, 6/6 -06, 7/7 -07 eller 8/8 -08. Inte heller 9/9 -09 vågar jag påstå. Om nu det är så viktigt.
Kom här om dagen att tänka på UGL-kursen jag gick för runt ett år sedan. Det är lite magiskt hyssjande runt denna kurs, som att man först bryts ner för att sedan åter byggas upp. Hjärntvätt. Mentalt jobbigt. Internat en vecka med jobb in på småtimmarna. Som om man skulle bli en perfekt ledare och bete sig pedagogiskt korrekt efter avslutad vecka. Min förra chef var utbildad UGL handledare och inte fan var hon en perfekt ledare. No no.
Visst, veckan var jobbig. Det var gruppdiskussioner, reflektioner och komplikationer 24-7. Jag var i vecka 13 och enormt hormonstinn och avslutningsövningen fick mig att hormon-storgråta. Det enda en klasskamrat sade var "du har ditt bästa framför dig" så började jag hulka. (övningen gick ut på att två och två berätta för varann den respektives bra och eventuellt mindre bra sidor) Jag fick ta mig i kragen för att sedan möta min "bästis" på kursen, en 50-taggare från tullverket i Göteborg. Han var en typiskt tullare som arbetat på golvet, som nu blivit lite chef. Han var så naturlig och härlig, ville nästan inte vara chef. Bara vara. I alla fall, när vi talade med varann så hade inte hulkandet gett med sig utan jag började igen storgråta. Även tullaren, den härdade kriminaltullaren, började gråta. De andra i klassen som befann sig i samma rum började gråta. Det blev ett gråtkalas. Helt otroligt.
Befriande var det också. Jag hade i alla fall hormonerna att skylla på. Tur det.
Kramar
Malla
Kom här om dagen att tänka på UGL-kursen jag gick för runt ett år sedan. Det är lite magiskt hyssjande runt denna kurs, som att man först bryts ner för att sedan åter byggas upp. Hjärntvätt. Mentalt jobbigt. Internat en vecka med jobb in på småtimmarna. Som om man skulle bli en perfekt ledare och bete sig pedagogiskt korrekt efter avslutad vecka. Min förra chef var utbildad UGL handledare och inte fan var hon en perfekt ledare. No no.
Visst, veckan var jobbig. Det var gruppdiskussioner, reflektioner och komplikationer 24-7. Jag var i vecka 13 och enormt hormonstinn och avslutningsövningen fick mig att hormon-storgråta. Det enda en klasskamrat sade var "du har ditt bästa framför dig" så började jag hulka. (övningen gick ut på att två och två berätta för varann den respektives bra och eventuellt mindre bra sidor) Jag fick ta mig i kragen för att sedan möta min "bästis" på kursen, en 50-taggare från tullverket i Göteborg. Han var en typiskt tullare som arbetat på golvet, som nu blivit lite chef. Han var så naturlig och härlig, ville nästan inte vara chef. Bara vara. I alla fall, när vi talade med varann så hade inte hulkandet gett med sig utan jag började igen storgråta. Även tullaren, den härdade kriminaltullaren, började gråta. De andra i klassen som befann sig i samma rum började gråta. Det blev ett gråtkalas. Helt otroligt.
Befriande var det också. Jag hade i alla fall hormonerna att skylla på. Tur det.
Kramar
Malla
Kommentarer
Trackback
