Brånemammans sida

Jag älskar julen. Har så alltid gjort. Jag myser bara vid tanken på att snart få bläddra i brorsdotterns jultidningskatalog. Hur jag med benen i kors i soffan med en mugg kaffe lugnt och stilla bläddrar mig igenom härligheten. Vad som ska läsas i jul och vad ska korsordas i. I ärlighetens namn är det mycket tråkigt i katalogen, som norgehistorier och fisketidningar. Men någon pärla ska man väl hitta. Jag ser fram emot detta.

Jag ser också fram emot att få prova årets Blossaglögg. Clementin. Jag har redan bokat in två flaskor. I fjol drack jag nog bara en liten kopp starkvinsglögg. Ne, jag smakade nog bara. I år kanske jag kan få ta två koppar åtminstone. Och en sherry. Det är något speciellt då glöggflaskorna korkas upp och hälls på värmning. Doften, känslan, smaken.

Jag har också börjat tänka lite på julklappar. Med min begränsade ekonomi gäller det att inte handla allt i december. Strunta i klapparna kanske många tänker, men nej. Varför då? Jag ruinerar mig inte. Jag tycker det är så enormt skoj att handla, att planera, att försöka hitta den där perfekta saken. Att sedan se öppnarens min. Det är jul. Är dessutom trevligt att få. De som säger de inte vill ha några klappar. De ljuger. Det tror jag bestämt.

Jag har en arbetskamrat som berättade att hon också varit barnsligt förtjust i julen. Som mig kan jag tänka. Sedan när hon fick sin son. Ja då blev det ÄNNU värre. Herregud. Jag bävar för hur jag kommer bli. Snart blir det väl tomtar och bling bling i hela huset, PÅ hela huset. Fast. Julen är mer en känsla. Det kan vara ett russin, en clementin, en kopp med glögg. Inte den där datorn eller dyra presenten. Det är mer mys och omtanke.

Julkramar
Malla

PS: Borde inte IKEA börja plocka upp julsakerna snart?

Sondtrack of the day: jul, jul, strålande jul