Brånemammans sida

Imorgon är det dags för ett första test om man är lämplig. Om man är förståndig och vuxen nog. Halkbana. Ska bli riktigt kul. Grums, here I come.

I övrigt är det full rulle i Karlstad och Bråne. Mycket på jobbet och dagen går som i ett nafs. När man sedan väl är hemma ja då somnar man nästan framför TV:n. Ofta går jag och Harry till sängs vid nio och somnar som små oskyldiga barn. Stämmer på en av oss åtminstone...  Det som i novembermörkret känns som ljuset i tunneln är den nalkande julen. Som jag tidigare nämnt så är jag sjukligt förtjusti nyss nämnda. Finns säkert någon diagnos på min åkomma (Läse någonstans att i framtiden kommer vi tala om varandra i diagnoser, tror det var Douglas Couplands framtidsvision i "pissimiss-form"). Undrar då vad jag är? Årstids-polär? Ne jag är nog allmänt smådum och bedövad för att få en psykisk diagnos. Eller, det är kanske en i sig?

Kafferasten är slut, dags att gräva i gruvan igen. Vem vet, man kanske hittar en oslipad diamant.

Kramar
Malin